Det handlar om jämnhet, inte hastighet
Modernt wifi levererar hög topphastighet, ofta högre än vad en IPTV-ström behöver. Problemet är variationen: signalstyrkan svänger, paket tappas och måste skickas om.
En kabel levererar samma hastighet sekund efter sekund. Det är den jämnheten som gör skillnaden för uppspelning, inte maxvärdet.
När wifi räcker gott
Sitter enheten i samma rum som routern, utan väggar emellan, och du tittar i HD på en skärm — då räcker wifi utmärkt.
Använd 5 GHz-bandet om du kan. Det når kortare men är betydligt mindre störningskänsligt än 2,4 GHz, där alla grannars nät och varenda uppkopplad pryl trängs.
När du bör dra kabel
Flera samtidiga strömmar, 4K, eller en tv som står långt från routern — i alla tre fallen märks kabeln direkt.
Går det inte att dra kabel är powerline-adaptrar, som skickar nätverk genom elnätet, ofta ett bättre alternativ än en wifi-förstärkare. En förstärkare halverar typiskt bandbredden.
Testa innan du köper något
Innan du investerar i utrustning: dra en tillfällig kabel över golvet en kväll och se om problemet försvinner.
Gör det inte det är det inte nätverket som är boven, och då hade varken kabel eller förstärkare hjälpt.
Mesh-system är inte alltid lösningen
Mesh-system marknadsförs som lösningen på allt trådlöst, men de har en baksida för strömmande video: varje hopp mellan noder lägger till fördröjning, och noder som kommunicerar trådlöst med varandra delar på samma bandbredd.
Ett mesh-system där noderna är sammankopplade med kabel — så kallad wired backhaul — fungerar däremot utmärkt. Skillnaden mellan de två uppsättningarna är stor.
Har du redan ett mesh och upplever hack, kontrollera vilken nod tv:n faktiskt är ansluten till. Enheter håller ofta fast vid en avlägsen nod långt efter att en närmare blivit tillgänglig.